I boken Ett fotbollslags historia omnämns på sida 531 en ”okänd” spelare vid namn H. Hansson som gjorde en match för BoIS i Svenska Serien 1923. Denne H. Hansson, med förnamnet Harry, var en talangfull fotbollsspelare som, skulle det visa sig, tyvärr gick ett tragiskt öde till mötes.

Vi ska försöka ta reda på födelsedatumet på denne Harry Hansson, som vi kan läsa i statistikboken spelade mot IFK Göteborg 30 september 1923, såsom högerytter. I en annan statistikbok finns smeknamnet ”Tjorra” med bredvid hans namn. I Landskrona BoIS styrelseprotokoll finns en notering från ett möte i början av september samma år, att en Harry ”Tjorra” Hansson valts in som medlem.

En Harry Hansson med smeknamnet ”Tjorra” spelade alltså högerytter i en bortamatch mot IFK Göteborg – men vem var han?

I samband med matchen stod inget om Harry i Landskrona-tidningarna. Det enda som nämndes var att BoIS skulle använda sig av en del reserver, då flera spelare var upptagna med militärtjänstgöring. Inte heller i Göteborgs-tidningarna stod något matnyttigt. Det hade blivit en enkel 5-0-seger för Göteborg och Göteborgs Aftonblad skrev att ”de små knubbiga Landskrona-grabbarna gjorde nog vad de kunde”.

Det fanns inga spår efter honom i varken junior- eller reservlag, och matchen i Göteborg var hans första och enda i BoIS. Vi börjar bläddra igenom gamla Landskrona Posten från tiden omkring 1922 och framåt, och då framför allt sportsidorna. Detta för att, bland annat, hitta ledtrådar om vår Harry ”Tjorra” Hansson.

I november 1924 spelade Landskrona IF match mot Malmölaget Enighet. Rödtröjade Landskrona IF låg ett snäpp under BoIS sett till spelstyrka, men det hindrade inte BoIS från att ibland plocka spelare därifrån. Och det hände också att spelare gick motsatt håll.

Efter matchen fanns ett referat i Landskrona Posten. LIF vann med 4-3, och den unga halvbacken Svante Kvist lovordades. Han skulle senare värvas till BoIS. Men det var inte hans namn, som var det mest intressanta ur detta referat. Tremålsskytt för Landskrona IF var en snabb högerytter vid namn ”Tjorra” Hansson.

Kort därefter hittade jag följande referat, från samma år. Av alla tusentals matchreferat jag plöjt igenom, är nog detta ett av de mest underhållande och välskrivna jag läst, och därför kommer det här i sin helhet:

L. I. F. slog L. B. & I. S: reservlag med 1-0

Gårdagens fotbollsuppgörelse mellan ovanstående lag blev en ruffig och tråkig tillställning med L. I. F. som det odisputabelt bättre laget och en seger för dessa med 2 måls övervikt hade varit en mera rättvis värdemätare av matchen. I synnerhet under första halvlek dominerade de rödtröjade spelet men Sandberg kan tacka högre makter att han slapp att vittja sitt nät mera än en gång. Med lite smak kunde L. I. F. spelat in ett flertal bollar. Även reservlaget hade en chans att göra mål då Pettersson nickade i tvärribban. Halvtid stod det 1-0. Under andra halvtid var spelet mera jämt fördelat och rörde sig omkring mittlinjen. Tyvärr hårdnade spelet till alltför mycket under denna halvtid. De värsta syndabockarna voro Lindfors och Hansson, vars kontroverser på planen voro av sådan art att de icke borde fått tolereras av domaren.

Frille i synnerhet har alltid haft svårt att lägga band på sitt häftiga humör. Hans nummer efter det ”Tjorra” justerat honom verkade mycket ”laved”. Har herr Lindfors och Hansson något otalt med varandra böra de göra upp detta på ett lämpligare ställe än fotbollsplanen. Ni äro väl inga H. I. F:are eller hur?

I det segrande laget var försvaret bäst och i synnerhet halvbackskedjan med ”Målaren” Bengtsson som primus motor. Thure Nilsson har spelat upp sig mycket. Av backarna var ”Jäger” bäst och hans kamrat Lindqvist spelade bättre än på länge. I forwardskedjan var Landgren den svagaste punkten. Bollsällskapet hade i sitt lag av i går Blomberg och Behmer från Argos. Tråkigt för Argos med sådana kamrater. I går gjorde de ingen glad. Bäst voro Sandberg, h. b. Sandberg och Sven Nilsson. Domaren kom 15 min. för sent till matchen, vilket är skandalöst av en domare av ”Putts” kaliber. Hur han kunde döma frispark för L. I. F. då Harry Nilsson ojuste angrep Blomberg blev en olöst gåta för hela publiken och inte minst för

                                                                                                               R.

Harry Hanssons namn dyker upp i ytterligare några matchreferat, och vi kan teckna en bild av en rejäl, fysisk ytteranfallare som hade näsa för mål. Och dessutom en råbarkad ung spelare som inte klev undan i dullerna, särskilt inte mot ett erkänt råskinn som Fritz Lindfors.

Ett annat spår av vår Harry Hansson hittar vi i Landskrona Posten den 24 juli 1924, samma dag som Landskrona IP står att invigas. Det fanns två helsidor om idrotten i Landskrona, och då framför allt lite historik kring några av de föreningar som ska vara med under invigningen. Landskrona BoIS, GF Idrott, BK Argos och Landskrona IF ska alla vara med under invigningens defilering och de presenteras i tidningen med både text och foto. På detta lagfoto av Landskrona IF finns Harry ”Tjorra” Hansson längst till vänster i översta raden.

Efter att ha försökt spåra alla Harry Hansson som bodde i Landskrona under början av 20-talet, och som var i rätt ”ålder”, dyker två kandidater upp. En Harry Hansson, född i Landskrona år 1900 och avliden i början på 60-talet, samt en Harry Hansson född i staden 1902 och avliden midsommardagen 1926. Förmodligen är någon av dessa, ”vår” Harry Hansson.

För att möjligtvis hitta någon artikel eller notis om den ena Harry Hanssons alltför tidiga död, slår jag upp Landskrona Posten från omkring midsommarhelgen 1926 och ser då direkt en artikel med rubrik: ”Tre drunkade utanför staden i midsommar?”

Artikeln inleddes med:

”En drunkningsolycka synes under midsommarhelgen ha inträffat utanför Landskrona. Vid fyratiden på lördagsmorgonen togo tre unga män en segelbåt, som låg förtöjd inne i den s. k. kassakroken i Nyhamn och begåvo sig ut i Sundet. Båten var en odäckad, äldre snipa n:r L. 17, icke försedd med åror och med i förhållande till farkostens storlek dryg barlast, cirka tre hundra kilogram”.

Det stod vidare i artikeln att ”det blåste en rätt hård nordostlig vid morgonen ifråga och personer som åsågo avfärden hade all anledning undra huru de unga männens seglats skulle avlöpa, allrahelst som ingen av de ombordvarande syntes vara fullt i stånd att manövrera båten”.

En fjärde kamrat hade följt med ner till hamnen, men hade ångrat sig i sista stund och de tre männen var på väg ut mot Öresund småtimmarna på midsommardagens morgon. På vägen ut till öppet vatten hade de åkt förbi en annat fritidsbåt, som förgäves hade bett de tre ynglingarna att vända tillbaka. De hade också fått beskedet: ”Vi ska till Ven!”. Därefter slutade spåren efter de tre ynglingarna.

Under helgen gick det en massa rykten i Landskrona. Allt från att de räddats av en rysk båt, att liken efter de tre hade återfunnits, att de åkt över till Danmark där gått i land, till att deras tomma båt flutit i land på Ven. Man hade gjort en del genomsökningar, kontaktat danska myndigheter, men utan resultat. Två av de tre ynglingarna var sjömän, och samtliga var simkunniga, men det konstaterades att detta i sammanhanget hjälpte föga. De tre männen var Oskar Mathiasson, 23 år gammal från Örja, Hjalmar Friberg, 22 år gammal chaufför, och Harry Hansson, 24 år gammal och ”inom idrottskretsar välkänd”.

På tisdagen, då över två dygn förflutit, fanns fortfarande inga spår efter de tre ynglingarna. Såväl Malmö- som Helsingborgs-tidningar hade gått ut med att de tre männen blivit hittade och var på väg hem till Landskrona – uppgifter som Landskrona Posten kraftigt tillbakavisade. En liten trästump hade på måndagskvällen hittats av ett gäng roddare från Roddklubben ute på träning.

I onsdagstidningen: fortfarande inga spår.

På lördagen kom nästa artikel om de tre ynglingarnas seglats. Sent på fredagskvällen hade en man vid en segling i Öresund upptäckt ett lik flytande vid klockbojen utanför Landskrona. Lotsbåten gav sig ut i den mörka natten, efter en tid såg man ett huvud sticka upp och vid 2-tiden återvände man med liket som identifierades som en av de saknade männen, Oskar Mathiasson.

Någon dag efter kom nästa besked:

”Det ser alltså ut, som om de alla tre skulle ha funnit sin död i vågorna. På söndagseftermiddagen fann man liket efter Hjalmar Friberg utanför Gråen. Dagen efter hittades liket efter den tredje ynglingen Harry Hansson i närheten av Hakens fyr vid Ven.”

De tre unga männen begravdes den 11 juli inför en stor folkmassa, inklusive Harry Hanssons fotbollskamrater från Landskrona Idrottsförening. Exakt vad som hände med de tre ynglingarna efter att de passerat Gråen på sin seglats ut mot Ven, midsommardagens morgon 1924, fick deras föräldrar och syskon aldrig reda på.

Det var historien om BoISaren Harry ”Tjorra” Hansson som gjorde sin första och enda match för BoIS mot IFK Göteborg 30 september 1923.