Hallådär, Anders ”Puskas” Ljungberg

Våren 2016 åkte jag till Malmö och träffade BoIS förre spelare och tränare Anders ”Puskas” Ljungberg. Han spelade i BoIS 1980-1981 och var tränare 1995-1996, och jag skulle göra en intervju till ett reportage i BoIS matchprogram Sunes Magasin. Jag hade en lång pratstund med Puskas vid gamla Malmö Stadion. Det blev ett trevligt samtal men allt fick inte plats i reportaget i matchprogrammet. Därför kommer här intervjun i sin helhet (nästan) . Puskas snackar om spelarkarriären i BoIS, om träningsläger i DDR och BoIS engelska tränare Frank Marshall och Keith Spurgeon. Vi pratade även om tränarkarriären och han tillfrågades om tillfället då han fick sitta ”bakom galler”. Vi kom även in på Saxemara borta, där Håkan Söderstjerna skulle haft en solklar straff. Och så lite Dennis Larsen.

Hur följer du BoIS idag?

-Det är ju klart man följer dem en del. Det blir ju så när man själv spelat där, då följer man lagen på ett annat sätt. Jag spelade i Åtvidaberg i tre år så dem följer jag ju också. Det blir så automatiskt. Sedan så följer jag all fotboll egentligen, men just BoIS och Åtvidaberg har jag lite mer känsla för. Örebro spelade jag en period i också, även IFK Malmö.

Det var faktiskt så att jag en gång i tiden hade ett avtal med Örebro, det var ett ettårsavtal och vi skulle återuppta diskussion om nytt kontrakt efter säsongen. Jag hade sökt till GIH i Örebro men kom tyvärr inte in just då. Vi hade inget att spela för och i slutet av säsongen var de bussiga och släppte mig från kontraktet. Jag ringde då min gamle kompis Roland Sandberg och han frågade om jag inte kunde hjälpa dem i slutet av säsongen. ”Ni får ringa Örebro” svarade jag. Det löste sig och jag spelade för IFK Malmö, vi klarade kontraktet. Vi var då i samma serie som BoIS är nu (tredjedivisionen).

Vi kastar oss alltså rakt in i slutet av ”Puskas” spelarkarriär. Jag vill såklart snacka BoIS och vi kommer in på ”Puskas” sejour som tränare i BoIS.

-Det var ju som så att jag fick hoppa in för dansken som fick gå (Torben Storm). Då hade dom sju matcher kvar (1995) och jag skulle försöka rädda dom kvar i ettan. Men vi åkte ju ner i tvåan, och ekonomin var rätt dålig. Jag minns att det var rätt många miljoner back. Det var ju inte tal om att köpa in några spelare så vi fick ju ta det vi kunde få. Och jag minns Allan Karlsson som ordförande.

 

Jag lägger fram två gamla lagfoton, från säsongen 1995 och 1996. Puskas tittar igenom.

BoIS trupp 1996

– Då ska vi se, där har vi Rickard Dahan. Och Pontus Farnerud ja. Det var jag som var med och tog fram honom i BoIS, så att säga. Han var väldigt mogen för sin ålder. Jag känner ju igen dom flesta. Roland Rundqvist är väl kvar i BoIS. Vi hade en duktig målvakt också, Mats Svensson. Av dessa var det ju en hel del som jag tog hit. Peter Olsson från Staffanstorp, han är ju tränare idag.

Jag frågar om Billy Magnusson och Puskas fyller i:

-Billy var ju inte helt ordinarie, men tillhörde truppen. Och där har vi Harry, roligt att se (Harry Bondesson). Sen hade vi en ryss som hette Igor. Och så hade vi en dansk (Dennis Larsen). Han var jävligt duktig, en tekniker. Men han skötte sig inte privat den jäkeln. Han fick lämna. Det var styrelsen som tog det beslutet. Vi hade ett hyfsat lag, men hade inte riktigt flytet och inte de där spetsspelarna vi kanske behövt.

Vad är ditt bästa minne från din karriär?

-Största minnet är Europacupen 1979 med Malmö FF. Det kan man inte komma ifrån. Det var en fantastisk upplevelse, allt från resan till, ja hela det året. Vi blev ju bara tvåa. I finalen hade vi en del spelare borta, säkert 6-7 stycken. Men vi stod ändå upp rätt bra mot dom (Nottingham). Vi kunde lika bra vunnit med 1-0. Men det var ingen riktig höjdarmatch.

Året efter gick Puskas till BoIS. Faktum är att det är en av BoIS mest meriterade värvningar genom tiderna. Puskas hade fem SM-guld, sju cupguld och flertalet A-landskamper när han skrev på för BoIS inför säsongen 1980.

-Vi var ju några gamla MFF-are som gick till BoIS. Det var jag, Tommy Larsson, Claes Malmborg och Christer Jacobsson. Vi hade Ketih Spurgeon som tränare i BoIS. Han var ju väldigt entusiastisk och framåt, och det kändes lovande tyckte jag. Hela uppbyggnadsträningen var fantastisk. Sedan blev det ju lite tjall på linjen mellan honom och någon spelare, jag vet inte om det var med Claes Cronqvist. Men det var nåt som klydda till det. Spurgeon tappade faktiskt konceptet. Vi ledde Allsvenskan på våren och på hösten rasade vi. Det var på grund av att tränaren tappade laget och det får man inte göra. Han tappade konceptet. Det var ju några starka profiler i BoIS, en av dem var Claes Cronqvist. Han hade varit i klubben i många år. Jag tyckte Claes var duktig och skötte sig bra, men där var nåt tjall på linjen som gjorde att Spurgeon tappade det go’ som fanns tidigare. Som lag tappade vi också. När höstsäsongen var slut hade vi åkt ur Allsvenskan. Jag kommer ihåg att vi mötte Sundsvall i sista omgången och det var tungt att tåga av planen. Claes blev utvisad för att han protesterade mot mina två gula kort. Han blev så förbannad så han åkte med mig ut. Jag har sett fotografiet. Det var ju såklart inte bra, men det gjorde inget i det läget, vi var så gott som ute ändå.

Tränare Keith Spurgeon med några nyförvärv inför säsongen 1980. Anders ”Puskas” Ljungberg, Stuart Baxter och Arni Stefansson. (Foto: Bertil Persson / Arbetarrörelsens Arkiv)

Puskas första säsong i BoIS slutade alltså med degradering. 1980 avslutades BoIS tio säsonger långa allsvenska sejour. Vi hoppar tillbaka i tiden till försäsongslägret inför denna säsong. Jag frågade om resan till DDR och Rumänien.

-Ja, vi var ju i DDR och Rumänien. Jag har för mig att det var lite struligt där nere, mitt minne sviker mig lite. Men vi var ju så pass rutinerade och positiva att vi klarade ut det ändå. Även om inte lägret i sig var så lyckat. Vi hade ju fått in 4-5 spelare från MFF och det var viktigt att få in sammanhållning i laget. Det var ju det Spurgeon var ute efter. Under Spurgeons tid tränade vi väldigt hårt, under uppbyggnadsträningen var vi igång 5-6 dagar i veckan. Jag körde mellan Malmö och Landskrona fram och tillbaka. Jag har inget sådär tydligt minne från just träningslägret, men jag minns att vi var jävligt tända när väl säsongen började. Det gick väldigt bra i början och vi ledde faktiskt serien efter några omgångar. Det var synd att vi tappade, vi borde i alla fall klarat oss kvar. Men det hände något inom föreningen.

Men den typen av läger är väldigt nyttiga. Det behöver inte vara så lyxiga förhållande, det får gärna bli lite gnissel och gnidande, det skapar sammanhållning. Jag tror att det finns en viss mening för en tränare att lägga ett sånt läger. 1979 var vi på ett sånt läger med Bob (Houghton, tränare i MFF). Vi var på ett ställe utanför London där det var otroligt primitivt. Det var dåliga sängar, kallt som tusan. Vid träningsplanen gick korna och betade vid sidan om. Men där fanns en mening med det också, vi skulle sluta samman. Och det gör man kanske i såna situationer när det är lite gnälligt och sådär. Vi klädde om i en kolkällare där pannan gick för fullt. Man hängde upp träningskläderna där och de var torra till nästa dag. Det var nyttigt. Vi hade bra sammanhållning i BoIS. Det var bra mellan spelarna och även vi som kom som nya smälte in bra.

Året efter fick BoIS en ny tränare, även denne var engelskman, Frank Marshall.

-Frank kommer jag ihåg. Om jag får lov att säga det så tyckte jag inte han höll samma klass som Keith.

-Som tränare har man ju tagit lite från alla de tränare man haft genom åren. Åren i Åtvidaberg hade jag Bengt ”Julle” Gustavsson och Sven-Agne Larsson, de var väldigt duktiga. ”Julle” var mer strikt och körde hårt med oss. Söndagsmorgnar halv nio var det träning på Kopparvallen och så skulle vi springa runt Bysjön. Det var 2.5 mil runt. Men det gjorde nytta. Han ville att vi skulle spela hårt, det var en tuff tränare som krävde mycket, men det gick bra för oss. Och det gjorde det även under Sven-Agnes tid.

Vi snackar lite om olika styrelser.

-MFF hade en fantastisk styrelse, och Landskrona BoIS hade också en bra styrelse. När jag spelade hade vi ju Munken och senare när jag var tränare för BoIS hade vi Allan Karlsson som också var fantastisk duktig och en fin person. Men han kom ju in i en period där BoIS hade en väldigt dålig ekonomi. Inte det roligaste, men man jobbade sig upp ur den, det gjorde man. Vill man samtidigt nå resultat på planen blir det svårare. Det är lite synd, Landskrona tillhör för mig Allsvenskan. Man saknar derbyna mellan Malmö FF, HIF och BoIS.

Vi kommer in på tränartiden i BoIS och jag visar lite olika tidningsrubriker från NST. Det är allt från ”Puskas skyller förlusten på skolavslutning” till ”Puskas bakom galler”.

-Ja, det var väl kanske inte frivilligt alltid. Men det blir ju så, ibland var man kanske lite för frispråkig, då är det lätt att man kanske trampar lite snett i klaveret. Och det är ju tacksamt för media. Den där historien med gallret var ju när vi mötte IFK Malmö. Jag skällde på domaren, det var han som dömt i Allsvenskan men slutade ifjol. Martin Hansson. Detta var i tvåan. Honom har jag aldrig gillat, Martin Hansson. Inte ens när han dömde i Allsvenskan. Han var alltid lika dålig.

Jag påminner honom om en annan match där Olof Andersson i spelarbussen efter en match ska ha fått ta brottargrepp på Puskas för att hindra honom från att rusa ut på parkeringen och ge sig på domaren.

-Vi hade en viktig match mot Saxemara. Vi skulle haft en straff. Efteråt var jag irriterad och ilsken. Ja, Olof fick hålla i mig.

(På vägen hem från Saxemara ska sedan domaren, i sin bil, ha kört om BoIS-bussen och samtidigt räckt ”fulfingret” åt Puskas. Detta enligt uppgift från Harry Bondesson, lagledare.)

-Jag har ju alltid haft ett hett temprament. Men det finns inte där längre på samma sätt. Ofta gick det över rätt fort, samtidigt har jag nog haft nytta av mitt temprament som fotbollsspelare. Men det gäller ju att kunna behärska det på rätt sätt.

Vi kommer in på Agim Sopi (vid tidpunkten för intervjun tränare för Landskrona BoIS) och Puskas pratar gott om Agim. Sedan tar han en titt på lagbilden från 1996 igen.

Puskas har släppt Saxemara borta 1996, men ändå inte. Det ligger där och gnager. Han tar en titt på lagbilden igen.

-Ja, där står Håkan Söderstjerna och skrattar ja. Och Peter Olsson, han var tränare i Nike i fjol tror jag. Håkan var ju en fantastisk spelare, trots sitt ”handikapp” med armen. Det var faktiskt Håkan som var inblandad i straffsituationen vi pratade om tidigare. Som vi inte fick. Hade vi fått den hade vi kanske vunnit serien. Han var på väg ut ur straffområdet, då är det en spelare som hugger ner honom. Klart innanför straffområdeslinjen. Det är en solklar straff. Vi fick inte ens frispark. Håkan var väldigt snabb, det var lätt att fälla honom. Olof Andersson var en trevlig pojke han också. Jag tyckte alla tränade på bra, de var trevliga att ha att göra med. Det var små marginaler som gjorde att vi inte klarade oss kvar.

Och vi gick inte upp 1996. Som jag sa tidigare plockade jag några spelare från mindre klubbar. De utvecklades bra och var jätteduktiga, bland annat Morgan Zeba från IFK Malmö. Spelarna gjorde vad de kunde men vi räckte inte till. Vi hade inte riktigt den spetskvalitén som krävdes.

Blir bra spelare bra tränare?

-Nja, tror inte riktigt det har med det att göra. Visst, man bör nog ha spelat foboll på något sätt, det underlättar nog lite. Men det finns inget som säger att man blir en bra ledare bara för man varit en bra spelare. Se på Bosse Larsson, han blev aldrig tränare men med sina kunskaper skulle han kunna bli en fantastisk sådan. Men det är andra saker som spelar in. Ledaregenskaper är jätteviktiga.

Bästa minnet från BoIS-tiden?

-Mitt bästa minne från BoIS-tiden är att vi var så fantastiskt bra på våren 1980, men där det hände lite grejer som gjorde att vi åkte ur. Det var tråkigt. Det var också tråkigt att man trillade ner senast (2014). Man kan inte hålla på för länge på slaka linan. Framför allt måste man ha bra spelarmaterial. Det hade vi när jag var där 1996. Vi var faktiskt nära på att lyckas. Om jag ska säga såhär, hade Dennis Larsen skött sig tror jag vi hade gått upp. Han var så jäkla bra. Fantastiskt bra. Men spelarna gjorde vad de kunde. Jag hoppas att BoIS går upp igen, och många med mig. De tillhör den skånska toppfotbollen.

Några veckor senare stötte jag på Puskas när han var på IP för att se BoIS mot MFF i Svenska Cupen. En mycket sympatisk person och en profil som lämnat sina avtryck i Landskrona BoIS!

 

Foto från ”Puskas” första träning med BoIS. (Foto: Bertil Persson / Arbetarrörelsens Arkiv)
Foto från ”Puskas” första träning med BoIS. (Foto: Bertil Persson / Arbetarrörelsens Arkiv)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kan använda dessa HTML-taggar:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>