Det gamla gänget #15 – Hotel Monopol-Metropol

Första anblicken säger 1930-talet. Martin ”Peder” Nilssons närvaro gör att vi kan datera fotot till 1932 eller 1933. ”Peders” sejour i BoIS varade bara i drygt ett år, innan han återvände till Landora. Smeknamnet hade för övrigt sitt ursprung i hans andranamn, Theodor. Detaljerna kring exakt hur smeknamnet ”Peder” sedan föddes är något oklara, men enligt historien hade det att göra med att en lagkompis hört ”Peder” i stället för ”Theodor”. Som tur är är det inte denna ”anekdot” vi ska fördjupa oss i.

Genom en noggrannare inventering bland laguppställningar kan fotografiet dateras till antingen matchen mot Sandviken den 28 april 1933, eller mot GAIS drygt en månad senare, den 21 maj. Ekiperingen med överrock och hatt talar för att fotot förmodligen är taget i samband med Sandviken-matchen. Bilden fångar ett meningsutbyte mellan Hacke Dahl och Frans Nilsson, men det som fångar min uppmärksamhet är Carl Hults väska och de två märkena på sidan. Det är lite suddigt, men tack vare den fina bildkvaliteten och goda förstoringsverktyg kan vi på det ena utläsa ”HOTEL REGINA STOCKHOLM”. Hotellet låg på Östermalm i Stockholm och hade en tydlig fotbollskoppling. Hotellet fungerade som samlingsplats för det svenska landslaget, och BoIS lär säkerligen ha stannat över där under någon av sina många resor till Stockholm. Det andra märket är dock svårare att utläsa. Jag ska inte redogöra för alla googlingar, tolkningar och undersökningar. Till slut var det dock glasklart – så klart står det ”HOTEL MONOPOL-METROPOL KÖLN” på märket.

Internet berättar för oss att det en gång i tiden fanns ett hotell med detta namn i Köln. Carl Hult hade visserligen varit med BoIS och spelat i Tyskland, men då i Hamburg och Lübeck. Däremot visar det sig att det svenska landslaget spelade i Köln mot Tyskland den 23 juni 1929. Som vi vet var Carl Hult landslagsaktuell vid denna tid, men spelade sin enda landskamp mot Estland på Landskrona IP några veckor senare. En liten notis i Dagens Nyheter några dagar innan landskampen berättar dock att det lämnats en del återbud till matchen, bland annat från BoIS-spelaren Svante Kvist som skulle ha spelat halvback i matchen. Artikeln avslutas med de ljuvliga orden: ”Som reserv medfölja Landskronas Hult […]”. För mig räcker detta för att sätta punkt för frågan om väskmärkets ursprung.

Sverige förlorade mot Tyskland med 3-0, spelmässigt var det en utklassning.

Carl Hult skulle till slut få göra sin landskamp. Innan vi kommer till den är det dock på sin plats att redogöra för Hult och hans samarbete med sin backpartner i BoIS, Erik Linder.

Hult och Linder var under flera år ett backpar av hög allsvensk klass. Båda var med om övergången från den ”gamla” offsideregeln till den nuvarande 1925. Tidigare behövdes tre spelare mellan mållinjen och den bollmottagande spelaren för att anfallaren inte skulle vara offside. Att det nu räckte med två spelare skulle uppmuntra till mer offensivt spel och fler målchanser. Den tidigare taktiken för försvarande lag, med två backar och en halvback i en slags försvarspyramid, tvingades överges. Den nya regeln öppnade samtidigt för nya försvarstaktiker, till exempel att sätta upp offsidefällor. Just offsidefällor skulle komma att ge Erik Linder titeln ”Offside-professorn”. Så här skrev t. ex. Dagens Nyheter efter en match mellan BoIS och GAIS 1928:

Få landskronabackarna sin vilja igenom kommer tydligen försvarsspelets offsidesystem att åter uppleva en renässans. […]. De båda landskronabackarna Hult och Linder placerade sig på linje så långt upp som möjligt. Det ena vackra gaisanfallet efter det andra stoppades på grund av att gaisspelarna voro en mula för heta på gröten. Landskronataktiken var inte vacker, men den var åtminstone effektiv mot gårdagens gaiskedia […]. Under andra halvleken började landskronabackarna med sin systematiska offsidetaktik och gång på gång stoppades ytterst lovande gaisanfall.

Så här sade Carl Hult själv om det hela långt senare i en intervju med Åke Jönsson:

– Ja, det där med offside var helt Linders idé. Jag räknade aldrig med offside utan agerade efter situationerna och chansade aldrig med att ställa offside. Linder låg som regel längst bak och jag rotade framför.

Några veckor efter landskampen i Köln spelade alltså Sverige igen, mot Estland på Landskrona Idrottsplats. Carl Hult var återigen uppsatt som reserv. I slutet av första halvleken tvingades en svensk försvarare kliva av skadad – Erik Linder – och Carl Hult fick hoppa in och därmed göra sin landslagsdebut.

Både Carl Hult och Erik Linder debuterade i BoIS A-lag 1920: Linder spelade fram till 1934, Hult till 1935.

Byggnaden i Köln som utgjorde Hotel Monopol-Metropol uppfördes vid sekelskiftet och fick fasaden ombyggd i början av 1930-talet. Stora delar av byggnaden förstördes under ett bombangrepp 1943 och ur ruinerna byggdes sedan det som än idag är WDR-Funkhaus Köln.

Stående från vänster: Martin ”Peder” Nilsson, Carl Hult, Henning Petersson, Knut ”Buckla” Hansson, Helge Jönsson, Erik Linder, okänd (chaufför?). Knästående: ”Hacke” Dahl och Frans Nilsson (lagledare).
Hotel Monopol-Metropol som det såg ut i slutet av 1920-talet.
På platsen finns idag WDR, Westdeutsche Rundfunk. Foto: BoISHistoria.se

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kan använda dessa HTML-taggar:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>